19 månaders fokus = ett plus
Blande bilder, innan jag blev gravid.
Detta fanns på min status på Facebook
den 20 oktober 2013 ·
Igår den 19/10 var det två år sedan jag bestämde mig för att göra en stor förändring att våga vinna kampen mot sig själv och sina rädslor. När man har ett mål som är värt att kämpa för är inget omöjligt. Att göra en stor livsstilsförändring med att ändra kost, träning och beteende var vad jag hade framför mig. Det skulle få ta två år, med förhoppning om att jag skulle vara i mål på 1,5 år med - 30kg.
Det tog mig 19 månader att komma i mål -27,7 kg, vägen ditt har varit krokig med många uppförsbackar och nedförsbackar. För att göra det hela lite roligare var det många mål och del mål på vägen. Vikt mål, olika genomförande, och prestationer. Om du inte vet vart du ska är det svårt att hitta rätt väg helt enkelt.
Jag tror inte att "ensam är stark" utan jag tror på att skaffa kunskap, verktyg och hjälp från personer som har kunskapen och erfarenheter. För att hitta de rätta ingredienserna för att lyckas nå sina mål och hitta sin egna väg. Mantrat var "våga bli en vinnare", vinna över sina rädslor, tron på sig själv och för att komma i mål. Att våga förändra sig själv och vara modig över beslut och nya beteende. Det har inte varit lätt, det har varit en känslomässig berg och dalbana men när man väl klarade små som stora mål så var det värt alla jobbiga stunder.
Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv, och att det är jätte lätt att halka tillbaka i mindre bra beteende och gamla rutiner, när man tappar fokus och förändringar i livet.
<3 Mot nya mål och utmaningar. <3
Till Er som kämpar på, fortsätt och ge inte upp tids nog kommer belöningen.
Som sagt oktober 2011 tog jag beslutet att göra allt jag kunde för att kunna få möjligheterna till att bära ett barn och bli gravid. Även om det låter väldigt klychigt så var den mentala resan den största resan och den mest påfrestande. Att ändra inställning, från att tänka "det går inte, det går inte", "jag fixar det aldrig" till att tänka: Jag ska bli en vinnare! Jag kan, jag ska och jag vill... lyckas, vinna vilket posetivt ord som helst egentligen. Tog alla verktyg jag fått och gjorde något bra av det. Blev tvungen att handskas med mitt känsloliv, och börja lära mig att känna. Något jag kom på var att: - Man blir inte tjock av att gråta! Jag har sen jag var väldigt liten valt att till exempel äta i stället för att känna, gråta, vara ledsen eller bedövat det med andra saker. Men ätandet har varit den största boven eller något jag känt mig trygg med. Gömma sig bakom en himla massor av extra kilon. Jag är väldigt kort, så att bära en övervikt på över 30 kg är allt annat än hälsosamt. Jag svettades bara av att röra mig när det var sommar, behövde stanna flera gånger i uppförsbackarna, kände att jag hade svårt att röra mig mm.Jag vill gå ner 30kg, 24kg på ett år alltså 2kg/månad fullt rimligt! då en stabil viktnedgång ska vara på ca 0,5kg per vecka +-. 19 månader = 27,7 kg och jag var nöjd med min prestation. Många mål, och del mål och belöningar!
Men jag vände blad, och tänkt bara att jag ska vinna, jag ska lyckas! Det fanns inget annat, visst sen var inte väg till mål spikrak men det är den väl aldrig? Även Zlatan och andra kända idrotsprofiler måste ju ha dåliga dagar, men de reser sig, borstar av sig smutsten och satsar allt för att vinna igen!
19 månader tog förvandligen, jag ändrade mina vanor för att skapa mig en ny hållbar livsstil. Först började jag ta promenader varje dag mer eller mindre, runt 40 - 90min lite olika beroende på tid. Och började tävla med mig själv för att prestera bättre. När jag hade tappat de första 10 kilona började jag försöka springa intervaller. Satte upp mål och del mål med min träning. Två stora saker var att kunna springa Vårruset 5 km, på runt 30 min. Första gången tog det mig 60 min att komma runt den sträckan. Sedan de Grand Finale Midnattsloppet i Stockholm, 1 mil. Målet var bara att genom föra loppet tiden var inte det viktigste även om jag hade satt upp ett mål.
Det som gjorde mest var nog förändringen av kosten. Åt regelbundet med tre timmars mellan rum, max 4h. Åt lagad mat två gånger om dagen vilket var ett mål att genomföra (då min kropp var byggd på bl.a. smörgåsar!). Inget socker eller snabb mat på 3 månader, sedan åt jag något jag fantiserade om och började om på ny intervall med 3 månader i taget. I början använde jag en annan taktik som "cochen" och dietisten lärt mig: bestämm innan vad du ska äta på ett kalas t.ex. bara tårtan, inget extra fika. Ett glas läsk, 10 godisar, en liten skål chips. Det var en kamp att bara vara nöjd med det, och inte ta mer. Hitta vad lagom är, för det är väldigt svårt!
Sedan hade jag mina kort, belöningskorten!
För var 5kilo, och varje jämt - kilo var det en belöning, alltså 35, 40. Men eftersom jag inte började min resa på varken 5 eller 0 som slut siffra så vart ju var femte kilo på olika siffror. Då fick jag en belöning som ej var matrelaterad utan något jag inte unnade mig, t.ex. massage, ansiktsbehandling. Och när jag tappat de 10 första kilon så belönade jag mig med PT timmar - den bästa investeringen jag gjort! Rekomnderas varmt om man hittar rätt tränare. Sedan hade jag även kort där 10 st X gav en belöning, det var när man stod emot "ett sug" när hjärnspökena inbilade en att man nog vill ha lite godis, eller var på kalas och bara åt min kvarg och maten som erbjöds. När man var på fest och det var massor av saker som jag vill stoppa i munnen. Det stärkte verkligen min självkänsla när jag lyckades stå emot, att övervinna över hjärnspökena!
Jag investerade även i två olika program vid olika tillfällen från World of Shape för att få mer kunskap om hur jag borde äta, insåg rätt fort att jag faktiskt åt för lite mat, ja du läste rätt! Men de gav mig verkligen grunden för hur jag både vill och borde äta. Och det var ingen quick fix diet, utan något som höll 365 dagar om året. Inga konstigheter bara vanlig mat, och inget sötningsmedel i någon form. Kvarg blev efter det min hat att älska kompis, sedan när jag kom till älska så blev inte ett mellanmål komplett utan kvarg - en frukt var inte tillräckligt!
Som sagt 19 månaders kämpande, värt allt slit! Runt den 10:e juni 2013 gick jag i mål, 17:e juli "plusade" jag när jag tog ett graviditets test. Den bästa bonusen på hela resan! Då började en ny och spännade resa.
(Å nää, jag är inte lika smärt och tränad nu, tre år senare. Mammakilon,ångest kilon klär denna kropp, men någonstans där under finns den här tjejen nedan. Och jag ska göra samma resa igen, men den här gången främst för min egen skull - så jag orkar bära mitt barn jag nu har, och orkar med livets prövningar. Men det är en helt annan historia än den jag tänkt berätta vidare på.)
